Turen har verkligen vänt för mig måste jag säga .. lyckig som jag är nu har jag inte varit på två år tror jag. Men då ifrågasätter jag mig själv, kommer den vända, kommer jag förlora denna lyckan, kommer jag må så dåligt som jag gjorde för två år sedan? Har jag möjligtvis varit tillräckligt med lycklig, så att lyckan tänker "Nej nu räcker det, nu måste vi göra hennes liv lite olyckligt" .. usch, är rädd för att hamna tillbaka i depressionen och inte vet vägen ut!

Kan nog säga att livet inte varit snällt mot mig, och medge att fastän olyckorna som att förlora någon jag älskar samtidigt som att bli psykiskt misshandlad av någon man älskar, så har jag klarat mig, jag har tagit mig till en nivå i livet där jag sprudlar av glädje och livet ler mot mig. En person som jag har att tacka är framförallt Sandra, hon har alltid funnits där i både bra och dåligt och är en person som jag både ser upp till och som jag finner tröst hos. Min älskade vän.

Nu blickar jag tillbaka på allt och ser allt som en lärdom, som inte varit nödvändig men ändå lärorik och bra. Alla tårar och all stress har gjort mig till en starkare person och till människa som vet att man ska njuta av det lilla man har.
Så mitt råd till er alla; Följ ert liv, och gör något av det för en dag kanske man ångrar att man inte gjort det, men framförallt lär er av läxorna livet ger er, för det är det man har med sig i bagaget under hela sitt liv. Genom de lär man sig hur man ska hantera saker och ting. Livet är inte rättvist, men det ger oss möjligheter och val, sen är det upp till var och en hur man ska fördela dessa val, och framförallt upp till var och en hur man ska leda sitt liv!

/M