Kärlek, svårt att leva utan men ännu svårare att förstå sig på. Jag ska berätta en historia för er. En sann historia om en flicka så var väldigt förälskad. Så förälskad att hon inte brydde sig så mycket om att bli sårad, hon kämpade för kärleken, hon höll tron om kärleken vid liv och i slutändan halkade hon ner för den brantaste backen som finns och slog sig hårt. Hjärtat blödde och hon klarade inte av något. Denna flicka är jag. Jag som i flera år kämpade för en kärlek som var omöjlig, en kärlek som bara jag kände och en kärlek som än idag lämnar djupa sår i mitt hjärta. Jag försökte vara den ultimata flickvännen, en flickvän som han skulle vara stolt över och det blev aldrig så. Men nu ska jag inte sitta och berätta om den fula historien. Denna historia om flickan som ramlade och vars hjärta blödde, har fört med sig en läxa. En läxa som gör det svårt att öppna sitt hjärta fullt ut igen och som gör det svårt att lita på någon.
Jag har en pojkvän, en fantastisk pojkvän. Dock har jag svårt att lita på honom, inte så att jag inte vill lita på honom för det vill jag mer än något annat. Det handlar mer om att jag är rädd, rädd för att denna gång ramla och för att hjärtat denna gång inte kommer kunna repareras som den sist gjorde. I don´t know if anything of this makes sense. Jag vet att många har blivit sårade såhär, och det jag vill säga till er därute är att; fastän han/hon lämnat er ska ni fortsätta vidare, hur svårt det än är för ni kommer hitta den rätta människan som ni kommer älska och som kommer älska er tillbaka oavsett hur ni ser ut, vad ni gör, hur ni skrattar, hur ni pratar eller hur ni klär er. Förlora aldrig hoppet om kärlek. Det hoppet får aldrig släckas för fastän ett förhållande går dåligt måste man kräla sig ur detta och fortsätta vidare, sätta nya mål och hoppas på nya saker.

Kom ihåg, vi människor måste ha hopp för att kunna leva. Vi måste vara starka, för när vi är starka kan ingen knäcka oss. Håll ut och kämpa dig vidare. Det är ditt liv och ingen ska förstöra det för dig.

Ingen sa att kärleken inte gör ont. Man måste bara veta hur man ska handskas med den.

/you´rs sincerly M.

Har funderat väldigt mycket på det här med våldtäkt, har aldrig själv blivit utsatt för det men finns många framför allt unga tjejer som har blivit det. Jag vet inte riktigt vart min ståndpunkt är, en sak är saker jag ser det som en ren diskriminering mot både kvinnor som män, för de blir likaså utsatta för detta.
Sedan är fallet huruvida det är en våldtäkt eller ej, vad tolkas som våldtäkt? Är det den där lilla flickan som först går med på att ha sex med någon och sedan ångrar sig eller den kvinnan som blir påhoppad utanför sin bostad och inte kan dra sig ifrån förövaren. Visserligen kan båda fallen ses som våldtäkter, men så ser jag inte på det. Flickan som först går med på det och sedan anmäler att hon faktiskt inte ville fastän folk såg henne gå in på rummet med killen får mig att ta en extra funderare. Varför ska du som en ung tjej gå in på rummet med en kille överhuvudtaget om du vet att det alltid finns risker för att något kan hända som inte man kan kontrollera?

Kanske är det fel av mig att hoppa på dessa flickor, men jag har min åsikt och jag känner att detta enligt mig inte är en konkret våldtäkt, men sedan blir jag konfuderad och vet egentligen inte riktigt vad en våldtäkt är..
Jag tycker att vi som tjejer i alla fall ska vara mer försiktiga med vad vi gör och hur vi hanterar olika situationer, för vi måste ta hand om oss själva, efter något har hänt har man endast ångesten över hela händelsen kvar och det är lika bra att tänka efter innan.


Nu ska jag faktiskt duscha och plugga en timme, sedan blir det sleep för mig, ska upp kvart i sju imorgon, för att hinna med halv åtta tåget. Usch, ska ta mig en tupplur sen när jag kommer hem efter tentan.

Wish me luck, och håll tummarna for godness sake.

Love / M

Japp, det var min fras det på studentdagen!
Sjukt härligt var det att ta studenten, trots det regniga, leriga vädret...
Jag hade KUL! ska skicka ut alla studentkort till släktingarna imorgon,

å på tal om imorgon fyller mamma 40 år då, och syrran 22! :) woho
å på tal om ingenting har pappa köpt en hoj, mamma ska bli en 40årig spätta.
den ni.

körkortet börjar gå framåt, första gången någonsin.
tagit min första körlektion, massa kärringstopp men vadå, jag var nerövs!
nästa vecka ska det gå bättre - jag kunde åtminstone köra bil bra :)

till sist: JAG DRAR TILL CYPERN 6 JULI! förhoppningsvis,
älskling & jag ska boka... imorgon hoppas jag.



älskling & jag på hans student.. han är såååå cute.


jag & min grupp bAkon,



bästa vännen i skolan, sara! miss u allready.

Ibland känner jag mig verkligen allt för mogen för min ålder,
jag har alltid varit den som utvecklats först, både utséendemässigt och som person.

Det känns som jag har partat och lekt klart med alla nya saker man testar på som ungdom, fylla, smink, nya stilar, träffa killar... jag är klar med allt det där.

Det jag vill och längtar efter nu, är att skapa en framtid, en karriär.
Jag vill plugga vidare, börja jobba flytta hemifrån, skapa ett liv med mitt allt, min linus.
Och med mig vill jag ha mina sanna, fina vänner och min familj..

Men bara mina riktiga vänner, som jag vet att jag alltid kan lita på,
och jag ser fram emot att få nya vänner när man tagit studenten,
och förmodligen börjar plugga vidare..

se upp världen! för här har ni mig
den mest gladaste sandra som tar det hon vill i livet ;D

Det känns lite som att allt bara bli pannkaka, vad är meningen med livet för er????????????
/S

Viktiga, riktiga, sanna vänner.

Det är de som betyder mycket och utgör en stor del av livet.
Vad vore livet utan ens vänner?
Utan all stöd, roliga minnen och kärleken!

I have no clue.

Jag kommer alltid att finnas vid din sida Marija,
och du vid min!
du är en viktig, riktigt sann vän!
och du&jag kommer alltid att hålla ihop.
Det vet jag.
du med.