Usch och fy och uuuusch. Ilska och rädsla känner jag nu. Människor är bra äckliga och vet verkligen inte hur de ska bete sig!
Idag, en underbar dag och jag tog mig till gymmet, tränade ett pass på 50 min men hela tiden under träningen ser jag att en kille i ungefär 25 års åldern tittar på mig, och han sitter och läser en tidning, PÅ ETT GYM! Jag låtsas som ingenting, och fortsätter med det jag ska, sitta 15 minuterna,  står jag på trampmaskinen och trampar arslet av mig, och känner fortfarande hans äckliga blickar bränandes i ryggen. Tar mitt pick och pack och går efter att jag var klar. Väl ute i korridoren byter jag skor och han kommer ut. Jag lyssnar på musik och lägger inte märke till honom förrens han säger "Hej!" och flinar glatt som om han vunnit nobelpriset ungefär... jag svarar tillbaka lite ignorant, och tror sten säkert på att han ska fatta vinken och gå därifrån, men nej han fortsätter. Han börjar fråga vart jag kommer ifrån och jag svara fortfarande på samma sätt att jag är från Serbien men frågar inget tillbaka, han säger att han vill åka dit och bla bla bla. Tillslut frågar han vilka dagar jag brukar träna, jag svarar att det är olika beroende på när jag hinner, då har han mage att blinka åt mig och säga på ett väldigt äckligt sätt "jahaaa, då ses vi här igen liksom!" jag tittar konstigt på honom och skyndar med att knyta skorna, då lägger han till "ja juste, jag är turk" (?) OCH??? Så går han iväg, jag känner lättnad och går ut och börjar gå mot entrén, men ack så fel jag hade. Där står han precis vid dörren till omklädningsrummet och tittar på mig på ett äckligt sätt, som om han klädde av mig med blicken .. jag blev rädd kan jag säga, öppnade dörren och sprang därifrån.

Förstår inte människor, verkligen. Sedan när förstår man inte vinkarna? Får man äckla sig på ett sådant sätt? Ser man inte att människan inte vill veta av en? Herregud, det är inte lätt att vara människa men framför allt tjej! Man kan inte ens ta sig till gymmet.

Förstå min frustration.

/M