Det är lätt för alla att ha förhoppningar, och berätta vad man borde och inte borde göra. Det är lätt för alla att klanka ner på människor och tycka att man inte är tillräcklig. Det är lätt att skylla på någon att den gör fel och att den inte är så bra som man trodde den skulle vara. Det är lätt att vara den personen som är stor och som klankar ner på andra, men det är inte lätt att vara den lilla personen som ger sitt allt men aldrig riktigt duger.
Har du tänkt på det? Har du tänkt på hur det känns att inte räcka till, att det alltid finns fel hos den personen, att det alltid finns något som aldrig kommer vara bra? Har du tänkt på att det gör ont, att det sårar och att det lämnar öppna sår på hjärtat?

Jag är den lilla personen, och tro mig jag försöker. Jag försöker vara bäst, försöker göra allt men jag har ingen ork mer. Jag klarar inte av att vara stålmannen, jag är inte det. Jag är Marija, en levande varelse som gör fel, men som ramlar och lyfter sig helt själv, utan någon som hjälper. Jag kan, jag vill och jag ska bli det jag vill bli. Utan att du ska trycka ner mig eller anse att jag inte gör något bra. Jag ska bli något större, jag ska vinna.

I wish upon a star that u will be proud of who I am, and be there to pick me up when I fall.

Dålig dag igen, jag har bara börjat vara negativ. Men tro mig har inte varit min månad .. nu vill jag vara hos killen i hans famn och bara ligga där tyst..

hold me never let go

/M